gloomies

Jag vet inte vart jag skall börja riktigt. Jag tänkte dela med mig av min kärlek som jag har för min älskling.
Det känns så himla sjukt att man kan bli så beroende av en person på något konstigt sätt. Vi har bara varit tillsammans i 5 månader men vi har "känt " varandra i 5 år nästan. Det känns som vi varit tillsammans hela vårat liv men det har aldrig varit så bra som nu. Det är faktiskt ett under att jag fortfarande är kär i honom så som det sett ut tidigare för oss. Men som mamma säger till mig " Den som väntar på något gott väntar tydligen aldrig för länge" Det hade hon ju väldigt rätt i. Jag väntade och väntade och tillslut så fick jag honom och det blev så bra!

Jag och Victor har vuxit ihop på ett sätt. Vi känner verkligen varandra väldigt väl och vi kan bråka ena stunden men lika snabbt är vi vänner igen.  Vi har båda en stark vilja och blir lätt sura när vi inte får som vi vill haha. Som jag säger ibland till honom när vi bråkar Du både älskar och hatar mig på samma gång. Det är klart att vi bråkar ibland det måste man nog göra till en viss mängd. Men om man inte har olika åsikter borde det vara något som är fel.  Men vi kan knappt vara utan varandra i en dag utan att vi saknar varandra och tycker att det känns som evigheter sedan vi sågs sist det kallas äkta kärlek !!